SPINN FÖR FAN

Jag har de senaste åren hatat ordet träning eftersom det runtomkring oss idag hela tiden hetsas och uppmanas till att vi ska träna, bli smala och röra på oss - sedan är det inget som underhållit mig heller. Nu är jag nitton år och alldeles för krokig, därför tog jag mitt förnuft tillfånga igår och köpte ett månadskort på friskis- och svettis.
Kul va???????!!!!!!!! Ett bra skämt helt enkelt!
Idag var jag på mitt första spinningpass, vilket var FRUKTANSVÄRT sjukt i huvudet. Jag kom sent och satte mig på en cyklarna längst fram. Jag och min granntant fuskade hela passet igenom, vi sänkte hastigheten när den otroligt hurtiga och klämkäcka instruktören sa "öka motståndet", då kände jag mig som en rebell och tanten log mot mig, samt la en sarkastiskt kommentar och därefter blev vår vänskap ett faktum.
Bitar av mina tänder lossnade under passet och när jag böjde mitt huvud, så droppade det blod från min mun -  kändes det som.

Hur som helst vet jag nu varför detta är bra för mig:
1. jag får utagera all min ilska (som under denna Sthlmsflytt fått ligga och gro då jag inte har någon att kasta skit på) genom att pressa mig själv.
2. jag kan fnysa och håna instruktören som ständigt ler och käckt säger "kom igen nu, bättre kan ni" eller lite sensuellt och småsnuskigt "nu ska vi anpassa vår cykelrytm efter en seg och spännande låt" (sedan byter hon till "Afrodite")

Själabuddha

Ikväll lever jag i tragikens tecken. Mina glasögon sitter snett som satan och är till på köpet flottigare än smör. Godiset i min puttinuttiga gottispåse är gammalt och hårt. Filmen jag ser är tysk-turkisk och handlar om självmord. Min halsböld är röd, ful och stor. Det är inte synd om mig, jag vet. Är bara Bittra-Berit.

Igår var vi ute på krogrunda, och hängde på ett biljardställe med tjocka, svettiga män där Moa skålade sönder ett glas med sig själv. Anna var bara fett schene. Usch, den här godisen smakade rökt stjärt.

Påminn mig om att träna, det behövs.

Igensydd hals är skönt

Vi var på Högkvarteret igår, uppenbarligen fick man inte ta med sig alkoholhaltiga drycker in (hur ska man veta liksom?). Så den mycket civile vakten som mest liknade en minikopia av Hagrid rent stil- och hårmässigt, kikade i min väska som innehöll en flaska vin - vilket jag faktiskt varnat honom för. Reaktionen jag fick var "Ooh en tampong", därefter släppte han gladeligen in mig och önskade sällskapet en trevlig kväll.

                     +

                 = Sant

Ps. Tampongen användes som kork till vinflaskan för att undvika läcka. Ds

Svalde taggtråd och sväljer fortfarande

Numera anpassar jag mig mer och mer efter den Stockholmsattityd som finns här, lite överlägsen - men fruktansvärt tuff. Varje gång (dvs minst sjutton gånger om dagen) jag frågar främlingar om vägar eller ställen, och får ett svar som lyder "ingen aning faktiskt" eller "vet inte", så fnyser jag alltid högt så det sprutar snor, säger och gestikulerar "okej" ordentligt med fyra fingrar som skapar tydliga kaninöron. Därefter lämnas främlingen i ensamheten, utan min närvaro.
Inombords ler jag bredare än Hästkäften själv.

Är de inte lika, våra kära svenska, vältaliga politiker? Jimmie och Göran, hör bara hur det klingar.
- De har alla fall glasögon båda två.













Röyksopp - Senior + plugg + förtidsröstning = sant

Emma

En person i min närhet berättade att hon blivit alldeles för full tillsammans med sin goda vän. De hade sedan gått på toa tillsammans, vännen låg i badkaret medan personen ifråga blev mycket illamående, det hela slutade med att vännen blev nerspydd... 

I ansiktet. 

Tjejen som gjorde lumpen

Hemma på min gata i stan finns det någon som tjyvröker på toaletten. Varje gång jag stiger upp och vill uträtta mina dagliga behov/rutiner är det dimmigt inne på WalterClosetten och det doftar ljuvligt av någon slags cigarettrök, fråga mig inte vilken. Att urskilja cigarettmärkens olika dofter/odörer/lukter/oser, är inte min starka sida. Hur som helst är detta mycket spännande, jag ser fram emot att ta denna smygis till person på bar gärning, och om min intuition går att lita på, kommer detta ske imorgon. Jihad!

Bepanthen

Här nere i södra Sverige så använder man "Savett", dvs oparfymerade våtservetter att tvätta stjärten med. Varför fungerar inte vanligt toapapper tänker jag då.
*grubbel grubbel*

"Den civiliserade menniskan kan ej, får ej, ingå i det äkta ståndet vid samma ålder som en vilde; hela vår odling skulle då äfventyras; både man och quinna behöfva en längre utvecklingstid för de intelektuela och de moraliska egenskapernas uppodling" Lär jag mig i skolan :D

Skraj Kraj Kråka Du Bör Inte Bråka

Hujedamig! Hela den här dagen har varit som en stor våldtäkt - eller snarare har jag tänkt att något dylikt ska inträffa, det är ju trots allt torsdag den 2:a.
Efter att enbart ha stött på snuskiga män på gator och torg möts jag av den värsta av di värsta syner; En mörk gränd, ett stängsel, men värst av allt en man intill som ler lite inbjudande och enbart bär en schysst blå, lite uppknäppt skjorta (sjukt promiskuöst för denna årstid). "Nu smäller det" och när jag närmar mig snubben, visar det sig vara allas vår favorit Ohly, han sitter så snällt på sin egna valaffisch och bara ler mycket solidariskt.

Snälla rara nån, det är nog dags att bli lite mer vild och inte frukta - bara tukta.

Huhuhu

Vi är tre flickor som vill hitta en bostad att dela tillsammans, detta har resulterat i att vår desperation sänkt oss till en så pass låg nivå att en annons på blocket (obs med bild på tre rara cafétjejOr som sitter och spontanskrattar i vänskapens namn) numera ligger ute på nätet. Detta har på gott och ont fört oss en bit framåt. Jag som offrat mobilnummer, livet, mejladress, heder, stoltheten och allt möjligt, är även den som råkat ut för att ledsagas in i en helt ny värld. Inom loppet av ett dygn har den gamle mytomspunna och ökande "Bruce" försökt lura med oss in i härvan av lurendrejeri och kriminell verksamhet - det tackar vi strängt nej till. Okända nummer skickar oanständigt provocerande och sexuellt trakasserande sms som inte ens är någon idé att gå in på, då jag starkt vill kasta dessa peddon i finkan på studs. Hassan hör av sig, singelkillar, mäklarsöner och allt vad det är. 

Men, jag undrar, vem kan man lita på? 

- INGEN!

Mozart sörjer med mig. Han komponerar, jag nynnar, och även fast jag länge tvivlat, så är vi nog ändå ett rätt så bra par i slutändan.