Nämen kom igen va

Orkar inte asså. Första utekvällen i denna stad och vilket roligt skämt det var, Gud herself måste ha haft en fot med i spelet ju.
Blev helt lurad av ett par schyssta killar som SADE sig komma från Boston, enligt lögnen var de hockeyspelare och sjukt trevliga, tråkigt bara att den bittra sanningen sade mig att dessa små ynglingar i själva fallet var helt vanliga, svenska tuffingar. Tråkigt för moi att jag fick sitta bredvid dessa på bussen hem och ständigt påminnas om min dumdristiga och otroligt korkade idé att faktiskt betro de. Nää, ack och ve, inte ska man då lita på människan inte.
Köpte en fet Veggorulle på vägen hem "mums så gott med lite götta", den bestod av fucking potatismos, sallad och sås. Tacka vet jag sanningen.

Dagens ris och ros

Stockholm är en skum stad, här är man inte vänlig mot någon i onödan. Idag gick jag på stan, ensam, liten, nyfiken och helt ny. En man i helskön outfit och frän uppsyn dök plötsligt upp framför mig, varje person som mötte hans vägar (och till på köpet provocerade genom att enbart gå, finnas, ja vad vet jag?) skrek han fula saker åt. "Haha tourette" tänkte jag, och fnissade lite högt åt honom, men tji på mig, för just i det ögonblicket valde Tourette att kalla MIG för nedsättande ord som exempelvis "fitta" och "hora". Han var totally obehaglig och det värsta av allt var då min fina, nya, fabulösa "Norrland Börkarna/Björkarnas stad"väska blev hånad.

Annars då? Jag hade väldigt bråttom tidigare idag och lyckades springa in i två killars famnar i samma veva som de broderligt tog avsked av varandra, situationen övergick till någon slags triangelkram. Denna mycket oväntade närkontakt slutade turligt nog i hjärtliga skratt. Tack för det pojkar!

Storschtan?!:)

Nu är allting äntligen gjort, eller vad som hittills känns som allt. Morgondagen och kommande månad kommer bli som en rulltrappa (tänk på formuleringar a la murfvel herself och förstå) påväg upp, eller ner, vilken riktning går ej att redan i ett såhär tidigt skede förutspå.
Sista natten i Umeå slutade mycket bra, den var episk på många sätt och vis, skratt och tårar, tatueringar och avsked, chips och kramar, fina vänner, men även mycket mycket mer. Jag och Mellis freaking gaddade oss av ingen mindre än mästaren själv - något jag aldrig i hela livet kommer ångra, inte ens om Gud själv köttar upp tatten.
Att komma hem fem på morgonen efter att ha cyklat i dyngregn helt ensam, klädd som en baglady med påsar hängandes runt hela cykeln - lika tätt som om det vore familjen Anderssons egna julgran, tyckte jag var ett bra avslut på en sista natt med U-town.

Tack och adjö senapsfrö!

Jag har haft turen att besöka krogen för sista gången på länge i denna stad, 80 kr/20 min är mycket peninga för ingenting, det kanske är ett tecken från ovan. Lördagskvällen spenderade jag hellre i goda vänners sällskap och nu ska jag med mina bara händer, skapa den godaste senaps- och fetaostpajen genom tiderna. FöÖr ikväll är det tack och adjö till er mina senapsfrön, mina vänner och kamrater, fiender och elakingar. PeAZe!!

My girls med oss

Nu skriver jag för första gången i takt till saknaden av kreativa sanningar och lögner. Ikväll ska jag till min bestis och ladda ner vemodig musik som kan påminna mig om den sista tiden i denna björkarnas stad. Sedan ska vi dansa natten lång och kramas tills någonting spricker.