Stockholm är en skum stad, här är man inte vänlig mot någon i onödan. Idag gick jag på stan, ensam, liten, nyfiken och helt ny. En man i helskön outfit och frän uppsyn dök plötsligt upp framför mig, varje person som mötte hans vägar (och till på köpet provocerade genom att enbart gå, finnas, ja vad vet jag?) skrek han fula saker åt. "Haha tourette" tänkte jag, och fnissade lite högt åt honom, men tji på mig, för just i det ögonblicket valde Tourette att kalla MIG för nedsättande ord som exempelvis "fitta" och "hora". Han var totally obehaglig och det värsta av allt var då min fina, nya, fabulösa "Norrland Börkarna/Björkarnas stad"väska blev hånad.
Annars då? Jag hade väldigt bråttom tidigare idag och lyckades springa in i två killars famnar i samma veva som de broderligt tog avsked av varandra, situationen övergick till någon slags triangelkram. Denna mycket oväntade närkontakt slutade turligt nog i hjärtliga skratt. Tack för det pojkar!
åh hjärtat, jag vet hur det är att vara ny här, jag är fortfarande skitny och lite skraj för folk på stan haha
SvaraRaderaMen Agnes så fin du är! hur går allt för dig? jag trivs faktiskt himla bra just nu, det vore asfint med en fika eller dylikt.
SvaraRadera