Storschtan?!:)

Nu är allting äntligen gjort, eller vad som hittills känns som allt. Morgondagen och kommande månad kommer bli som en rulltrappa (tänk på formuleringar a la murfvel herself och förstå) påväg upp, eller ner, vilken riktning går ej att redan i ett såhär tidigt skede förutspå.
Sista natten i Umeå slutade mycket bra, den var episk på många sätt och vis, skratt och tårar, tatueringar och avsked, chips och kramar, fina vänner, men även mycket mycket mer. Jag och Mellis freaking gaddade oss av ingen mindre än mästaren själv - något jag aldrig i hela livet kommer ångra, inte ens om Gud själv köttar upp tatten.
Att komma hem fem på morgonen efter att ha cyklat i dyngregn helt ensam, klädd som en baglady med påsar hängandes runt hela cykeln - lika tätt som om det vore familjen Anderssons egna julgran, tyckte jag var ett bra avslut på en sista natt med U-town.